En mindre rolig dag
Hejsan
Ja som rubriken säger så hade jag väl inte den bästa av dagar idag.
Jag sov inte bra, var vaken mellan 5 till halv 8 och sedan satte ju självklart borrningen igång.
Sedan skulle jag åka och hämta Thompa för att köra honom till klippningen, då händer det otänkbara. Jag blir påkörd.
Jag blev påkörd vid början av röde orm (nya stora röda bron som skall avlasta tingsstadstunneln) runt kvart över 2 på eftermiddagen. Det var av den största sortens lastbil. Jag ligger i mitt körfält och håller hastigheten då jag vet att folk har problem med väganvisningarna nu, just där. Jag ser att en lastbil ligger fel och skall över i mitt körfält så jag gasar på lite för att han skulle komma in bakom mig. Jag låg redan långt fram men kände att han behövde platsen.
Då skall den jäveln in på milimetern bakom mig, vilket blir att han ser inte mig. Jag hamnar alltså längst fram till höger om hans bil. Han sa att jag hamnade i hans döda vinkel. Men man tycker ju att har man vett så länmnar man lite avstånd när det gäller all körning i trafiken.
Min bil är ju ingenting mot hans, så jag lyfts upp och kastas iväg som en vante över till körfältet brevid mitt till vänster. När väl däcken har grepp med marken igen kör jag in till väggrenen och stannar. Jag är fult panikslagen, gråter och darrar. Det var det värsta jag vart med om i hela mitt liv. Jag sitter där o bara skakar och inser ju sedan att jag får gå ut o kolla skadorna på bilen. Han kommer ut o kollar skadorna på mig.
Jag bara gråter och allt jag kan tänka på egentligen är lillan. Har det hänt henne något eller blev hon lika chockad som jag!? Han kramar om mig och försöker att lugna ner mig. Jag följer sedan med han upp i hans 12 meter höga lastbil för att byta uppgifter. Han tar på sig hela skulden och säger då enkelt att han bara inte såg mig.
Skadorna på hans lastbil ser ut som lite klösmärken, lite färg som saknas, medans min har bucklor, ingen färg och baksensorer är åt helvete.
Efter allt åker jag och hämtar upp Thompa för han skall ju klippa sig. Efter detta blev lixom dagen aldrig bra. Han klippte sig, vi åkte till landvetter för att fixa lite med däcken på Audin, åkte o handlade o sedan hem för att baka lussebullar. Men jag kände aldrig riktigt att jag landat, att allt var lugnt.
Det känns som om allt kommer att hända igen imon och att det är mitt fel?! Att jag har haft sönder något och folk är arga på mig. Antar bara att den psykiska chocken inte lägt sig än. Något jag blev lite ledsen för är att ingen ringde mig. Mama fick veta det och folk på FB men ingen ringde o fråga hur det faktiskt var med mig. Jag menar pappa ringer alltid om det handlar om bilar men inte ett ljud.
Men jag vet inte folk gör som dom vill, men hade jag fått reda på att något sådant hänt min vänner/familj hade jag ringt och kollat att allt var bra även om man skriver att det är bra.
Men nu är jag helt färdig efter detta, lussebullarna blev bra iaf.
Sov gott och kör försiktigt imon. Riktig storm ute.
Jenny
Ja som rubriken säger så hade jag väl inte den bästa av dagar idag.
Jag sov inte bra, var vaken mellan 5 till halv 8 och sedan satte ju självklart borrningen igång.
Sedan skulle jag åka och hämta Thompa för att köra honom till klippningen, då händer det otänkbara. Jag blir påkörd.
Jag blev påkörd vid början av röde orm (nya stora röda bron som skall avlasta tingsstadstunneln) runt kvart över 2 på eftermiddagen. Det var av den största sortens lastbil. Jag ligger i mitt körfält och håller hastigheten då jag vet att folk har problem med väganvisningarna nu, just där. Jag ser att en lastbil ligger fel och skall över i mitt körfält så jag gasar på lite för att han skulle komma in bakom mig. Jag låg redan långt fram men kände att han behövde platsen.
Då skall den jäveln in på milimetern bakom mig, vilket blir att han ser inte mig. Jag hamnar alltså längst fram till höger om hans bil. Han sa att jag hamnade i hans döda vinkel. Men man tycker ju att har man vett så länmnar man lite avstånd när det gäller all körning i trafiken.
Min bil är ju ingenting mot hans, så jag lyfts upp och kastas iväg som en vante över till körfältet brevid mitt till vänster. När väl däcken har grepp med marken igen kör jag in till väggrenen och stannar. Jag är fult panikslagen, gråter och darrar. Det var det värsta jag vart med om i hela mitt liv. Jag sitter där o bara skakar och inser ju sedan att jag får gå ut o kolla skadorna på bilen. Han kommer ut o kollar skadorna på mig.
Jag bara gråter och allt jag kan tänka på egentligen är lillan. Har det hänt henne något eller blev hon lika chockad som jag!? Han kramar om mig och försöker att lugna ner mig. Jag följer sedan med han upp i hans 12 meter höga lastbil för att byta uppgifter. Han tar på sig hela skulden och säger då enkelt att han bara inte såg mig.
Skadorna på hans lastbil ser ut som lite klösmärken, lite färg som saknas, medans min har bucklor, ingen färg och baksensorer är åt helvete.
Efter allt åker jag och hämtar upp Thompa för han skall ju klippa sig. Efter detta blev lixom dagen aldrig bra. Han klippte sig, vi åkte till landvetter för att fixa lite med däcken på Audin, åkte o handlade o sedan hem för att baka lussebullar. Men jag kände aldrig riktigt att jag landat, att allt var lugnt.
Det känns som om allt kommer att hända igen imon och att det är mitt fel?! Att jag har haft sönder något och folk är arga på mig. Antar bara att den psykiska chocken inte lägt sig än. Något jag blev lite ledsen för är att ingen ringde mig. Mama fick veta det och folk på FB men ingen ringde o fråga hur det faktiskt var med mig. Jag menar pappa ringer alltid om det handlar om bilar men inte ett ljud.
Men jag vet inte folk gör som dom vill, men hade jag fått reda på att något sådant hänt min vänner/familj hade jag ringt och kollat att allt var bra även om man skriver att det är bra.
Men nu är jag helt färdig efter detta, lussebullarna blev bra iaf.
Sov gott och kör försiktigt imon. Riktig storm ute.
Jenny
Kommentarer
Trackback
