Prinsen Leo
Hej igen
Som alla småbarnsföräldrar kan intyga tar barnen upp mycket tid.
Så jag har bestämt mig för att fokusera på Leo och inte blogga. Jag gör små uppdateringar på facebook istället så ni kan hänga med där.
Just nu ligger underbarnet o sover så då passade jag på att skriva lite.
Jag mår bra nu iaf, det var en väldigt svår tid ett tag o det kändes verkligen som om jag skulle hoppa, men med det underbara stödet från Andreas och vänner har jag tagit mig igenom det och är nu lyckligare än någonsin.
Jag ammar på fulltid och det går jättebra. Leo sover inte regelbundet än men många timmar när det väl blir så vi får sova. Han är även jätteduktig och sover i sin egna säng om inte mamma eller pappa vill ha honom sovandes på sig för det är så förbannat mysigt! :D
I dagen läge är han 55,5cm och väger ca 4400g. Mammas lilla tjockis. Har fått höra att jag har grädde i tuttrna till att bvc tanten frågar om jag köper hästfoder och ger honom ^^
Så allt går verkligen bra. Är underbart mysigt att bara gå hemma utan stress o press. Kunna njuta av Leo, åååå det är ju så förbannat gott. Sedan när Andreas kommer hem myser vi alla 3 och kanske hittar på något. Finns ingen panik till att man måste ut o gå eller göra saker hela tiden.
Jag har redan gått ner såpass mycket att jag kommer i mina jeans och det är jag nöjd över, magen tar jag sedan. Man får ju inte träna när man ammar så ingen panik där heller ^^
Klart man inte behöver sitta still och äta onyttigt men ändå skönt att veta att jag inte BEHÖVER göra något sådant nu :D
Men som sagt, när Leo är lite äldre och lite mera rutin har infunnit sig så börjar jag blogga igen.
Ta hand om er och tack alla som har stöttat mig på ett eller annat sätt!
Kramar till alla!
Jenny
Som alla småbarnsföräldrar kan intyga tar barnen upp mycket tid.
Så jag har bestämt mig för att fokusera på Leo och inte blogga. Jag gör små uppdateringar på facebook istället så ni kan hänga med där.
Just nu ligger underbarnet o sover så då passade jag på att skriva lite.
Jag mår bra nu iaf, det var en väldigt svår tid ett tag o det kändes verkligen som om jag skulle hoppa, men med det underbara stödet från Andreas och vänner har jag tagit mig igenom det och är nu lyckligare än någonsin.
Jag ammar på fulltid och det går jättebra. Leo sover inte regelbundet än men många timmar när det väl blir så vi får sova. Han är även jätteduktig och sover i sin egna säng om inte mamma eller pappa vill ha honom sovandes på sig för det är så förbannat mysigt! :D
I dagen läge är han 55,5cm och väger ca 4400g. Mammas lilla tjockis. Har fått höra att jag har grädde i tuttrna till att bvc tanten frågar om jag köper hästfoder och ger honom ^^
Så allt går verkligen bra. Är underbart mysigt att bara gå hemma utan stress o press. Kunna njuta av Leo, åååå det är ju så förbannat gott. Sedan när Andreas kommer hem myser vi alla 3 och kanske hittar på något. Finns ingen panik till att man måste ut o gå eller göra saker hela tiden.
Jag har redan gått ner såpass mycket att jag kommer i mina jeans och det är jag nöjd över, magen tar jag sedan. Man får ju inte träna när man ammar så ingen panik där heller ^^
Klart man inte behöver sitta still och äta onyttigt men ändå skönt att veta att jag inte BEHÖVER göra något sådant nu :D
Men som sagt, när Leo är lite äldre och lite mera rutin har infunnit sig så börjar jag blogga igen.
Ta hand om er och tack alla som har stöttat mig på ett eller annat sätt!
Kramar till alla!
Jenny
1+1 = 3
Hejsan
Såg precis att det var nästan en månad sedan jag skrev här, men det finns ju en väldigt bra förklaring till det.
Jag har blivit mamma (om ni nu missat det)
Den 11april 2012 kom vår älskade son Leo till världen. På 3332g och 49cm.
Jag tänkte skriva min förlossningsberättelse här nedan för er som är intresserade att läsa den ^^
Det är onsdag morgon den 11 april och jag vaknar av att jag måste bajsa ^^
Klockan är 6 på morgonen så jag är helt yrvaken. Jag går på dass å do my business sedan lägger mig igen.
Efter bara 10sec njutning av att ligga ner märker jag att "magvärken" inte går över. Fan att man skall upp på dass igen tänker jag.
När jag väl är uppe inser jag att denna smärtan var ny och inget kommer på dass ändå så jag tror det är sammandragningar.
Jag börjar gå fram och tillbaka i lägenheten flåsandes i väntan på att det skall gå över. Jag inser väldigt snabbt sedan att denna sammandragningen inte går över och smärtan ökar.
"Men varfan är det värkar?" tänker jag... men jag skall ju inte ha försen imon...
I panik ringer jag Andreas som får se till att komma hem fortare än kvikt för detta vill jag inte vara ensam om.
Han skall ju självklart ta en jävla evighet på sig att komma hem (vad det kändes som) så jag ringer Thompa i ren panik, måste ha någon att prata med känner jag.
Han fattar ju noll och tror jag har någon panikångest attack så han mummlar bara på och vill att jag skall prata med honom. Efter mycket om och men fattar människan att jag har värkar och snart skall föda så då blev det liv i han vill jag lova.
Han börjar att andas med mig i luren och blir alldeles till sig.
Andreas kommer äntligen hem och ringer kordinatorn (om vilket sjukhus vi skall till). Nu kommer värkarna på löpande band och ont så in i helvete har jag. Då vill den jävla hönan i telefonen att jag skall gå hemma i en timme till. Det fanns inte uppfunna ord som kan beskriva vad jag ville göra med henne om jag träffade henne någon gång.
Tack o lov sa Andreas ifrån och vi skulle åka till Mölndals BB.
Vi skrevs in klockan 8 prick och fick ett rum, rum 7. Kan ju dock meddela att vägen dit tog minst 7 svåra år, kändes det som. Vi hamnade bakom bussar o söndags förare och så ont som jag hade var det tur att jag inte hade sönder bilen. Finns dock märken i bilen men förhoppningsvis går de bort med något medel eller så.
Inne på rummet togs vi emot av en väldigt översminkad men otroligt trevlig Agneta. För er som inte vet det kan man bli väldigt otrevlig när man har ont och det känns som om ingen lyssnar på dig eller vill hjälpa dig och då kan det flyga ur en och annan groda från munnen.
Denna tant ville att jag skulle lägga mig ner i sängen så hon kunde undersöka mig, det gick jag inte med på pga att jag hade så jävla ont. Min magsmärta strålade ut i ryggen så jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, jag bara gick och gick fram och tillbaka flåsandes.
Till slut fick de mig i sängen efter att ha mätt barnets hjärtljud och bytit om på mig. Hon gör en vaginal undersökning och inser att jag är öppen 9cm. Ingen bedövning här inte!!!
Jag ligger där o får värk efter värk och tror jag skall dö av smärta varje gång när underbara Monica kommer in. En släkting på Andreas sida, hon jobbar på mölndals förlosning. Hon tar tag i min hand och hjälper mig igenom flera värkar. Kan ju tacka gud för henne nu efteråt alltså. Bättre människa till att ta mig igenom det jag gick igenom får du leta efter.
Efter ett tag ber Agneta mig att ställa mig upp igen för att genom gravitationen få ner barnet den sista biten innan det är dags att krysta. Jag blir helt vansinnig och säger det att "ställa mig upp? Stå upp kan du väll fan göra själv!"
Men ja som sagt upp med mig på en rollator, fast denna var mycket högre och med ett slags bord som jag kunde hänga mig över.
Ja där stod jag och hade ont med lustgas i högsta hugget och Andreas som stog och stöttade mig och bad mig andas (det glömmde man ibland eller så gick det alldeles för fort)
Andreas var verkligen en gudagåva under denna både graviditeten och förlossningen, han gjorde allt rätt som man kunde göra! Älskar den mannen!!
Sedan tyckte Agneta att nä nu är det dags så då skulle jag upp på den där jävla sängen ingen, men denna gången för gott (tänkte jag), så jag släpade mig upp och la mig på rygg, benen upp på saker, hakan mot bröstet och sedan var det bara att krysta.
Hej o hå, prick klockan 10 kom vår älskade son ut. Snacka om att jag var trött och helt färdig. Så från första värken till att Leo var ute gick det 4 timmar. JÄVLIGT gött om jag får säga det själv.
Men sedan kom det lite tråkiga och som även gjorde det svårt för mig efteråt med att gå vidare och njuta av Leo.
Barnmorskan märkte att jag inte slutade blöda och att moderkakan inte kommit ut, så hon började rycka och dra i navelsträngen för att försöka få ut den. Jag fick en spruta i rumpan som skulle få livmodern att gå ihop så att jag skulle vilja krysta ut moderkakan. Jag tror att efter 3:e sprutan kom den ut och även ännu mera blod.
Bm blev orolig och skickade iväg moderkakan på "undersökning" av en doktor som konstaterade att den inte var hel. Det satt hinnor och en bit kvar inne i mig. Det bestämdes för operation och en skrapning skulle utföras.
De sövde ner mig, satte massa nålar, babblade massa mumbo jumbo, starka ljus och massa jävla folk överallt.
Jag var ju vettskrämd över allt, först för att jag inte fatta vad de sa, sedan att jag inte skulle vakna upp efteråt och vad fan va en skrapning kände jag.
Jag somnade in och vaknade i korridoren. Där möttes jag av Andreas och Leo, jag var fortfarande trött och mycket hungrig. De körde in oss på rum 7 igen och där fick vi äntligen äta och jag amma för första gången. De berättade att allt gått bra och att de fick ut det de skulle få ut. Hon förklarade att en kvinnlig läkare gått in med handen i livmodern och tagit bort allt som inte skulle vara där och sedan sytt mig så jag inte skulle få ont när jag kissade
Efter allt detta är jag fortfarande helt väck. Fattar egentligen inte att magen är tom och att det som levt där inne är ute...
Men efter ett par timmar med medicin och övervakning kör de ner mig till avd 9 rum 9 (tror jag det var) och där får vi äntligen ta det lugnt, prata och förstå vad som hänt. Dock springer det folk hos oss hela tiden för att kolla mig osv, hade kateter också så de var tvungna att hålla koll på den med.
Men envis som jag är, vill jag ju ha bort allt med nålar, slangar och katetrar. Det får jag också förutom en nål de vill ha kvar för att ge mig läkemedel i om mitt blodvärde inte gick upp.
De berättade senare att den "tillåtna" gränser för att förlora blod är runt 800ml, jag förlorade 1400ml. Så de höll verkligen ett öga på mig ^^
Vi åker hem på fredagen efter kontroller på både mig och Leo.
Gissa om det var skönt att komma hem! :D
Såg precis att det var nästan en månad sedan jag skrev här, men det finns ju en väldigt bra förklaring till det.
Jag har blivit mamma (om ni nu missat det)
Den 11april 2012 kom vår älskade son Leo till världen. På 3332g och 49cm.
Jag tänkte skriva min förlossningsberättelse här nedan för er som är intresserade att läsa den ^^
Det är onsdag morgon den 11 april och jag vaknar av att jag måste bajsa ^^
Klockan är 6 på morgonen så jag är helt yrvaken. Jag går på dass å do my business sedan lägger mig igen.
Efter bara 10sec njutning av att ligga ner märker jag att "magvärken" inte går över. Fan att man skall upp på dass igen tänker jag.
När jag väl är uppe inser jag att denna smärtan var ny och inget kommer på dass ändå så jag tror det är sammandragningar.
Jag börjar gå fram och tillbaka i lägenheten flåsandes i väntan på att det skall gå över. Jag inser väldigt snabbt sedan att denna sammandragningen inte går över och smärtan ökar.
"Men varfan är det värkar?" tänker jag... men jag skall ju inte ha försen imon...
I panik ringer jag Andreas som får se till att komma hem fortare än kvikt för detta vill jag inte vara ensam om.
Han skall ju självklart ta en jävla evighet på sig att komma hem (vad det kändes som) så jag ringer Thompa i ren panik, måste ha någon att prata med känner jag.
Han fattar ju noll och tror jag har någon panikångest attack så han mummlar bara på och vill att jag skall prata med honom. Efter mycket om och men fattar människan att jag har värkar och snart skall föda så då blev det liv i han vill jag lova.
Han börjar att andas med mig i luren och blir alldeles till sig.
Andreas kommer äntligen hem och ringer kordinatorn (om vilket sjukhus vi skall till). Nu kommer värkarna på löpande band och ont så in i helvete har jag. Då vill den jävla hönan i telefonen att jag skall gå hemma i en timme till. Det fanns inte uppfunna ord som kan beskriva vad jag ville göra med henne om jag träffade henne någon gång.
Tack o lov sa Andreas ifrån och vi skulle åka till Mölndals BB.
Vi skrevs in klockan 8 prick och fick ett rum, rum 7. Kan ju dock meddela att vägen dit tog minst 7 svåra år, kändes det som. Vi hamnade bakom bussar o söndags förare och så ont som jag hade var det tur att jag inte hade sönder bilen. Finns dock märken i bilen men förhoppningsvis går de bort med något medel eller så.
Inne på rummet togs vi emot av en väldigt översminkad men otroligt trevlig Agneta. För er som inte vet det kan man bli väldigt otrevlig när man har ont och det känns som om ingen lyssnar på dig eller vill hjälpa dig och då kan det flyga ur en och annan groda från munnen.
Denna tant ville att jag skulle lägga mig ner i sängen så hon kunde undersöka mig, det gick jag inte med på pga att jag hade så jävla ont. Min magsmärta strålade ut i ryggen så jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, jag bara gick och gick fram och tillbaka flåsandes.
Till slut fick de mig i sängen efter att ha mätt barnets hjärtljud och bytit om på mig. Hon gör en vaginal undersökning och inser att jag är öppen 9cm. Ingen bedövning här inte!!!
Jag ligger där o får värk efter värk och tror jag skall dö av smärta varje gång när underbara Monica kommer in. En släkting på Andreas sida, hon jobbar på mölndals förlosning. Hon tar tag i min hand och hjälper mig igenom flera värkar. Kan ju tacka gud för henne nu efteråt alltså. Bättre människa till att ta mig igenom det jag gick igenom får du leta efter.
Efter ett tag ber Agneta mig att ställa mig upp igen för att genom gravitationen få ner barnet den sista biten innan det är dags att krysta. Jag blir helt vansinnig och säger det att "ställa mig upp? Stå upp kan du väll fan göra själv!"
Men ja som sagt upp med mig på en rollator, fast denna var mycket högre och med ett slags bord som jag kunde hänga mig över.
Ja där stod jag och hade ont med lustgas i högsta hugget och Andreas som stog och stöttade mig och bad mig andas (det glömmde man ibland eller så gick det alldeles för fort)
Andreas var verkligen en gudagåva under denna både graviditeten och förlossningen, han gjorde allt rätt som man kunde göra! Älskar den mannen!!
Sedan tyckte Agneta att nä nu är det dags så då skulle jag upp på den där jävla sängen ingen, men denna gången för gott (tänkte jag), så jag släpade mig upp och la mig på rygg, benen upp på saker, hakan mot bröstet och sedan var det bara att krysta.
Hej o hå, prick klockan 10 kom vår älskade son ut. Snacka om att jag var trött och helt färdig. Så från första värken till att Leo var ute gick det 4 timmar. JÄVLIGT gött om jag får säga det själv.
Men sedan kom det lite tråkiga och som även gjorde det svårt för mig efteråt med att gå vidare och njuta av Leo.
Barnmorskan märkte att jag inte slutade blöda och att moderkakan inte kommit ut, så hon började rycka och dra i navelsträngen för att försöka få ut den. Jag fick en spruta i rumpan som skulle få livmodern att gå ihop så att jag skulle vilja krysta ut moderkakan. Jag tror att efter 3:e sprutan kom den ut och även ännu mera blod.
Bm blev orolig och skickade iväg moderkakan på "undersökning" av en doktor som konstaterade att den inte var hel. Det satt hinnor och en bit kvar inne i mig. Det bestämdes för operation och en skrapning skulle utföras.
De sövde ner mig, satte massa nålar, babblade massa mumbo jumbo, starka ljus och massa jävla folk överallt.
Jag var ju vettskrämd över allt, först för att jag inte fatta vad de sa, sedan att jag inte skulle vakna upp efteråt och vad fan va en skrapning kände jag.
Jag somnade in och vaknade i korridoren. Där möttes jag av Andreas och Leo, jag var fortfarande trött och mycket hungrig. De körde in oss på rum 7 igen och där fick vi äntligen äta och jag amma för första gången. De berättade att allt gått bra och att de fick ut det de skulle få ut. Hon förklarade att en kvinnlig läkare gått in med handen i livmodern och tagit bort allt som inte skulle vara där och sedan sytt mig så jag inte skulle få ont när jag kissade
Efter allt detta är jag fortfarande helt väck. Fattar egentligen inte att magen är tom och att det som levt där inne är ute...
Men efter ett par timmar med medicin och övervakning kör de ner mig till avd 9 rum 9 (tror jag det var) och där får vi äntligen ta det lugnt, prata och förstå vad som hänt. Dock springer det folk hos oss hela tiden för att kolla mig osv, hade kateter också så de var tvungna att hålla koll på den med.
Men envis som jag är, vill jag ju ha bort allt med nålar, slangar och katetrar. Det får jag också förutom en nål de vill ha kvar för att ge mig läkemedel i om mitt blodvärde inte gick upp.
De berättade senare att den "tillåtna" gränser för att förlora blod är runt 800ml, jag förlorade 1400ml. Så de höll verkligen ett öga på mig ^^
Vi åker hem på fredagen efter kontroller på både mig och Leo.
Gissa om det var skönt att komma hem! :D
Förkylning på hög nivå!
Host och slem på er!
Ja det är ungefär så min tillvaro är nu. I 9 månader har jag vart frisk som en nötkärna, inte ens en nys, men så åker man på spa och kommer hem döende. Jag vet att killar brukar vara helt döda när de är förkylda men detta jag fått är av det värsta slag (känns det som iaf).
Jag snorar och hostar, öronen tjuter och halsen känns som ett kattklöspelare - helt sönder riven. Den är inte tjock och slemmig utan har bara så ont i den, kan knappt prata.
Vi skulle åkt till mina päron idag för att fira lite påsk och äta middag men det blir sängen hela dagen för mig som gäller. INTE roligt alls!
Man blir ju lite nojjig också att bäbisen skall få någon bakterie och att förlossningen blir jobbig eller att jag inte kommer orka att föda för jag inte sovit på några nätter och är dålig.
Men nu idag och resten av veckan finns det inget jag skall göra. Inget planerat iaf, mer än BM på torsdag.
Om någon vill leka (om de vågar) så finns jag här hemma och de är hit de får komma. Är dock idag bara 4 dagar kvar ^^
Kan dock informera att jag inte känner ett skit ^^
Känns inte direkt som att det är så snart. Ingen propp eller vatten som gått inget direkt extra från vår Alien heller om det nu känns där!?
Men förr eller senare kommer du nog ut. Jag hoppas bara att jag hinner bli frisk innan dess. Vill ju inte vara helt nerknarkad när det är dags för då är jag rädd att jag inte orkar.
Nu vill jag ha något och dricka samt att det är dags att slänga alla näsdukar jag ligger och badar i.
Hoppas ni har det bättre där uti världen ^^
Jenny
Ja det är ungefär så min tillvaro är nu. I 9 månader har jag vart frisk som en nötkärna, inte ens en nys, men så åker man på spa och kommer hem döende. Jag vet att killar brukar vara helt döda när de är förkylda men detta jag fått är av det värsta slag (känns det som iaf).
Jag snorar och hostar, öronen tjuter och halsen känns som ett kattklöspelare - helt sönder riven. Den är inte tjock och slemmig utan har bara så ont i den, kan knappt prata.
Vi skulle åkt till mina päron idag för att fira lite påsk och äta middag men det blir sängen hela dagen för mig som gäller. INTE roligt alls!
Man blir ju lite nojjig också att bäbisen skall få någon bakterie och att förlossningen blir jobbig eller att jag inte kommer orka att föda för jag inte sovit på några nätter och är dålig.
Men nu idag och resten av veckan finns det inget jag skall göra. Inget planerat iaf, mer än BM på torsdag.
Om någon vill leka (om de vågar) så finns jag här hemma och de är hit de får komma. Är dock idag bara 4 dagar kvar ^^
Kan dock informera att jag inte känner ett skit ^^
Känns inte direkt som att det är så snart. Ingen propp eller vatten som gått inget direkt extra från vår Alien heller om det nu känns där!?
Men förr eller senare kommer du nog ut. Jag hoppas bara att jag hinner bli frisk innan dess. Vill ju inte vara helt nerknarkad när det är dags för då är jag rädd att jag inte orkar.
Nu vill jag ha något och dricka samt att det är dags att slänga alla näsdukar jag ligger och badar i.
Hoppas ni har det bättre där uti världen ^^
Jenny
Spahelg äntligen!
Wiiiie!
Äntligen är jag påväg till spa!
Det är lördag och allt är färdig packat. Vi får rummet först vid 2 så vi har haft lite sovmorgon. Vi åkte mot varberg lite efter 1, blev lite föseningar när man skulle ringa de flesta och önska glad påsk. Sedan bar det av iaf.
Väl framme är det världens kö för att checka in (självklart) och jag kände mig lite stressad för jag hade en ansiktsmassage klockan 3. Men till slut fick vi iordning på allt och betalt för behandlingarna.
Jag gillade inte vart vi sov kan jag säga. Alla hus satt ihop med varandra förutom det vi skulle bo i. Man var tvungen att gå en halv minut på utsidan i kyla och blåst för att komma dit. Inte så kul när man MÅSTE ha badrock och tofflor på sig till varje behandling och efter man badat i bubbel så skall man gå helt dyblöt ut dit igen för att komma in på sitt rum :(
Men iaf. Jag skulle ha min 65min massage klockan 3 och det såg jag fram emot ^^
Man fick lägga sig på en uppvärmd brits med täcke på sig och det var väldigt gott. Även om jag är varm hela tiden nu under graviditeten så var det jättegott. Sedan börjades det masseras och penslas på både det ena och det andra i ansiktet. Kan ju säga att när det väl var färdig ville jag inte gå upp och hela mitt ansikte var som gele. Men fy fan va skönt det var.
Fick lite tips på produkter jag skulle andvända men ni kan ju gissa vad de kostade :P
Efter detta gottiga mötte jag upp Andreas vid saltvattens poolen. Vi plaskade runt lite där innan det var hans tur för behandlning. Han skulle få fotvård av fiskar ^^
Detta skulle bli sjukt intressant med tanke på hur kittlig han är. Men det gick tydligen fantastiskt bra. Han sa att det kändes som att "bara köra ut fötterna i ösregn." Jag skall göra detsamma men inte försen imorgon.
Vid 18.30 hade vi bordsplacering i matsalen för påskbuffe och vilken mat sedan! Det fanns fan allt. Jag ville aldrig lämna stället. Stackars Andreas satt där med mig tror jag i 2 timmar för jag ville inte sluta äta :D
Kött, lamm, fisk, potatis, sallad, soppor, efterrätter ja allt! Och du fick ta hur mycket du ville!!!! MUMMA! Säger jag bara!
Dock med det goda kommer det onda och jag fick sådan paltkoma så det var inte klokt. Vi gick upp på rummet och tittade på TV resten av kvällen för att sedan somna.
Men redan här dock kände jag att någonting var fel, eller redan vid middagen. Jag kände mig tröttare än vanligt och näsan hade börjat rinna.
Mycket riktigt, sedan när vi skulle sova så hade en fullfjädrad förkyldning slagit ut och jag fick sovit 2½ timma. Jippi.
Nästa dag var vi tvugna att gå upp halv 9 för att inte missa frukosten och utcheckningen sker redan vid 11. Kan ju säga att jag inte alls var så pigg på att gå upp då.
Men jag mådde bättre när jag fick se frukost buffen ^^ Haha jag och mat asså.
Det fanns allt där med, men denna gången kunde jag inte känna någon lukt och knappt någon smak så det var inte lika givande denna gången.
Kvart i 11 var det min tur för fisk. Andreas checkade ut oss och jag sprang på behandling.
Det kittlades rätt gött i början men efter ett tag så vande man sig och det blev riktigt mysigt!
De höll på att äta på min i en halvtimma innan det var dags för att klä på sig igen och åka hem.
Kände mig inte alls pigg, men att sova i bilen har aldrig vart min grej. När vi väl kom hem var det bara till att städa för vi skulle ha fin främmat från uppåt i landet.
En gammal jobbarkompis och vän till Andreas som heter Terre skulle komma förbi med man och bäbis ^^
De kom runt 2 och det blev bulle med saft. Alfons som pojken heter var ett sådant charmtroll. Han prata, skratta och hade saker för sig. Man kunde ju inte sluta stirra :D
Vid halv 4 skulle de vidare och jag rätt ner i soffan för att äntligen slappna av. Nu är det inget mera försen våran Alien kommer och det känns väldigt skönt.
Jenny
Äntligen är jag påväg till spa!
Det är lördag och allt är färdig packat. Vi får rummet först vid 2 så vi har haft lite sovmorgon. Vi åkte mot varberg lite efter 1, blev lite föseningar när man skulle ringa de flesta och önska glad påsk. Sedan bar det av iaf.
Väl framme är det världens kö för att checka in (självklart) och jag kände mig lite stressad för jag hade en ansiktsmassage klockan 3. Men till slut fick vi iordning på allt och betalt för behandlingarna.
Jag gillade inte vart vi sov kan jag säga. Alla hus satt ihop med varandra förutom det vi skulle bo i. Man var tvungen att gå en halv minut på utsidan i kyla och blåst för att komma dit. Inte så kul när man MÅSTE ha badrock och tofflor på sig till varje behandling och efter man badat i bubbel så skall man gå helt dyblöt ut dit igen för att komma in på sitt rum :(
Men iaf. Jag skulle ha min 65min massage klockan 3 och det såg jag fram emot ^^
Man fick lägga sig på en uppvärmd brits med täcke på sig och det var väldigt gott. Även om jag är varm hela tiden nu under graviditeten så var det jättegott. Sedan börjades det masseras och penslas på både det ena och det andra i ansiktet. Kan ju säga att när det väl var färdig ville jag inte gå upp och hela mitt ansikte var som gele. Men fy fan va skönt det var.
Fick lite tips på produkter jag skulle andvända men ni kan ju gissa vad de kostade :P
Efter detta gottiga mötte jag upp Andreas vid saltvattens poolen. Vi plaskade runt lite där innan det var hans tur för behandlning. Han skulle få fotvård av fiskar ^^
Detta skulle bli sjukt intressant med tanke på hur kittlig han är. Men det gick tydligen fantastiskt bra. Han sa att det kändes som att "bara köra ut fötterna i ösregn." Jag skall göra detsamma men inte försen imorgon.
Vid 18.30 hade vi bordsplacering i matsalen för påskbuffe och vilken mat sedan! Det fanns fan allt. Jag ville aldrig lämna stället. Stackars Andreas satt där med mig tror jag i 2 timmar för jag ville inte sluta äta :D
Kött, lamm, fisk, potatis, sallad, soppor, efterrätter ja allt! Och du fick ta hur mycket du ville!!!! MUMMA! Säger jag bara!
Dock med det goda kommer det onda och jag fick sådan paltkoma så det var inte klokt. Vi gick upp på rummet och tittade på TV resten av kvällen för att sedan somna.
Men redan här dock kände jag att någonting var fel, eller redan vid middagen. Jag kände mig tröttare än vanligt och näsan hade börjat rinna.
Mycket riktigt, sedan när vi skulle sova så hade en fullfjädrad förkyldning slagit ut och jag fick sovit 2½ timma. Jippi.
Nästa dag var vi tvugna att gå upp halv 9 för att inte missa frukosten och utcheckningen sker redan vid 11. Kan ju säga att jag inte alls var så pigg på att gå upp då.
Men jag mådde bättre när jag fick se frukost buffen ^^ Haha jag och mat asså.
Det fanns allt där med, men denna gången kunde jag inte känna någon lukt och knappt någon smak så det var inte lika givande denna gången.
Kvart i 11 var det min tur för fisk. Andreas checkade ut oss och jag sprang på behandling.
Det kittlades rätt gött i början men efter ett tag så vande man sig och det blev riktigt mysigt!
De höll på att äta på min i en halvtimma innan det var dags för att klä på sig igen och åka hem.
Kände mig inte alls pigg, men att sova i bilen har aldrig vart min grej. När vi väl kom hem var det bara till att städa för vi skulle ha fin främmat från uppåt i landet.
En gammal jobbarkompis och vän till Andreas som heter Terre skulle komma förbi med man och bäbis ^^
De kom runt 2 och det blev bulle med saft. Alfons som pojken heter var ett sådant charmtroll. Han prata, skratta och hade saker för sig. Man kunde ju inte sluta stirra :D
Vid halv 4 skulle de vidare och jag rätt ner i soffan för att äntligen slappna av. Nu är det inget mera försen våran Alien kommer och det känns väldigt skönt.
Jenny
3x3 Fredag
Hejsan
Nu har äntligen saker lugnat ner sig så jag kan skriva ett par rader till er ^^
I fredags var det som sagt full rulle. Uppe med tuppen (kändes det som) för att göra sig fin och redo att åka till Mölnlycke för att träffa min underbara barndomsvän Johanna. Vi har inte setts på 9 - 10år. Helt sjukt. Nu har hon kille och bäbis som man självklart måste klämma lite på ^^
Vi åkte till min bror i säteriet och hälsade på dem alla och åt smörgåstårta. Nomom till frukost ^^
Alicia (barnet) var hur underbart söt som helst och jag har nog aldrig sett någon gäspa med hela kroppen så som hon gjorde, underbart sött att se :D Såg nästan ut som ett litet epilepsi anfall ^^
Vid 3 var det dags att åka till Andreas föräldrar där det vankades middag. Massa rotfrukter som stått i ugn och lammstek, till efterrätt var det creme brulee med jordgubbar på och det var fan inte dåligt vad allt detta var gott!
Där satt vi och tjötade, fikade och åt lite till fram tills klockan var runt 8, halv 9. Då var det dags att dra på "kalas".
Hos Emma i Rävlanda hade de innan haft tjejmiddag så vi var väl de första att anlämnda direkt efter den. Det var massa nya och gamla ansikten men kul som attan hade vi. Vi tjötade om allt möjligt och spelade spel. Jag satt med min vän Tina och tjötade mycket bäbis snack för jag hade lite frågor och hon har ju redan gått igenom en förlossning ^^
När klockan började närma sig 12 halv 1 var det dags att dra för imon skulle vi ju upp och på nya äventyr i Varberg :D
Som jag har längtat!
Jenny
Nu har äntligen saker lugnat ner sig så jag kan skriva ett par rader till er ^^
I fredags var det som sagt full rulle. Uppe med tuppen (kändes det som) för att göra sig fin och redo att åka till Mölnlycke för att träffa min underbara barndomsvän Johanna. Vi har inte setts på 9 - 10år. Helt sjukt. Nu har hon kille och bäbis som man självklart måste klämma lite på ^^
Vi åkte till min bror i säteriet och hälsade på dem alla och åt smörgåstårta. Nomom till frukost ^^
Alicia (barnet) var hur underbart söt som helst och jag har nog aldrig sett någon gäspa med hela kroppen så som hon gjorde, underbart sött att se :D Såg nästan ut som ett litet epilepsi anfall ^^
Vid 3 var det dags att åka till Andreas föräldrar där det vankades middag. Massa rotfrukter som stått i ugn och lammstek, till efterrätt var det creme brulee med jordgubbar på och det var fan inte dåligt vad allt detta var gott!
Där satt vi och tjötade, fikade och åt lite till fram tills klockan var runt 8, halv 9. Då var det dags att dra på "kalas".
Hos Emma i Rävlanda hade de innan haft tjejmiddag så vi var väl de första att anlämnda direkt efter den. Det var massa nya och gamla ansikten men kul som attan hade vi. Vi tjötade om allt möjligt och spelade spel. Jag satt med min vän Tina och tjötade mycket bäbis snack för jag hade lite frågor och hon har ju redan gått igenom en förlossning ^^
När klockan började närma sig 12 halv 1 var det dags att dra för imon skulle vi ju upp och på nya äventyr i Varberg :D
Som jag har längtat!
Jenny
V 39
Kroppen:
Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Barnet:
Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.
Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Barnet:
Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.
Bakdag!
Hejsan
Idag är det Tisdag den 3:e, vilket innebär för min önskan att det bara är 10 dagar kvar tills Aliens ankomst :D
Jag tror iof inte att den kommer då, men man kan ju alltid önska.
De säger det att förstföderskor nästan alltid går över tiden och att det behövs något mer stressfullt eller "allvarlig" situation för att den skall komma tidigare. Nu är vi ju alla olika så det beror ju helt på, men jag skulle bli väldigt glad om den kom den 13 April.
Men våran lille Alien kommer när den själv vill komma. Har den något utav mammas gener (dvs mig) så är den redan envis och vill inte komma försen den VILL komma! ^^
Idag hade jag tänkt att det skulle bli lugna gatan här hemma. Har vart så mycket stress och springande nu i helgen så jag behöver en dag att ta det lugnt på. Så idag står städning, muffinsbak och tvätt på listan. Kanske i yttersta fall åker vi iväg någonstans eller tar en promenad men just nu känns det väldigt långt bort :)
Jag hade som sagt tänkt att baka muffins och har hittat ett sådant götterecept på hallonmuffins så jag tror det får bli det. Känns skönt att ha något hemma plus att det är påsk snart och Andreas jobbar bara 4 dagar denna veckan. Han kanske vill ha med sig något till jobbet att bjuda på eller smaska på själv ^^
I veckan som kommer, kommer det vara fullt upp. Imon skall jag med min lilla ängel Thompa till läkaren och sedan leka med honom resten av dagen. På torsdag är det åter till MVC för rutinkoll och på fredag är det påskmiddag samt fest på kvällen för en tjejkompis Emma fyller år.
I helgen är det äntligen dags för mitt spa besök nere i Varberg - som jag har väntat på detta! Jag hoppas verkligen våran lilla Alien håller sig inne tills efter helgen, annars tar jag banne mig och föder samtidigt som jag är på spa ^^
De tjötas ju så mycket om att Varbergs sjukhus eller lasarett skall vara så himla bra, så vi får väl ta med oss den förberedda väskan utifall att h*n vill titta ut!
Nu skall jag ut o sätta mig på balkongen med en stor kopp té och bara njuta. Ha det super bäst!
Jenny
Ullared - Gekås 1,2 och 3
Tja!
Jadu, jag vet inte ens vart jag skall börja.
Vi (jag, Andreas, Thompa och Veronica) hade planerat att åka ner till Ullared för att shoppa loss det sista inför Aliens ankomst och de andra skulle bara shoppa lite. Så vi åkte ner på lördagen som planerat. Vi var där nere runt 1 tror jag och de stängde 5 så det kändes lagom.
Vi sprang runt i lite andra affärer först som de har på utsidan innan vi gick in i det stora varuhuset. Som alltid har jag en förkärlek till att välja dagar då det är som mest folk. Vi åkte en lördag, första helgen efter löning. Ni kan ju gissa själva om det var folk där eller inte :D
Men jag var lycklig ändå och sprang omkring där med stackars Andreas släpandes efter vagnen. Jag hade ju med mig en hel shoppinglista om vad vi skulle ha. Stor och gravid bland massa människor som tydligen älskar att köra på ens hälsenor - att jag inte uppfann en tuta på min vagn är ett mirakel.
Men vi lyckades hitta allt iaf, blev lite stressat mot slutet när de gapade ut i högtalarna att det bara var en kvart kvar, alla fick ju för sig att stressköpa det sista så det blev lite stress och press, men det är inget Jennys armbågar inte klarade av :D
Sedan åkte vi hem, nöjda och belåtna med våra inköp. Var ju helt slut och kan ju säga att jag och Andreas slocknade som ett par ljus sedan när vi väl fick gå o lägga oss.
Sedan kom SÖNDAGEN! ^^
Yes, jag och Andreas vaknar och inser att vi har inget att göra. Så vi skojringer mamma som vi vet har jobbat natten och frågar om hon skall med till Ullared (var ju trots allt den 1 April).
Det slutar ju självklart med att vi åker ner till Ullared för det var längesedan mamma var där och det är ju alltid kul att göra något när man har tråkigt.
Vi var väl där runt 2 och likså idag stängde de vid 5 så det blev en jävla snabbrunda. Vi lämnade tillbaka lite saker från gårdagen som inte passat osv så det var ändå en bra resa. Sedan hem och lämna av lite saker vi köpt för Thompas räkning och Andreas föräldrasräkning.
Då visar det sig att de kläder mamma köpt hem till pappa inte passar alls. Han har blivit för tjock för alla jeansen hon köpt. Så mamma ringer mig sent på kvällen och frågar om jag skall med till Ullared imon IGEN!
Javisst säger jag för jag har ändå inget att göra ^^
Ajjemen - Måndagen!
Vi är i Ullared igen. Lämnar tillbaka saker som inte passat från gårdagen igen och springer runt o tittar igen. Denna gången är vi där nere i tid och de stänger inte försen vid 8 på kvällen så denna gången får vi äntligen gå igenom allt i lugn och ro. Snacka om att det inte var en ända människa där nere. Var väldigt lite på söndagen också så i framtiden så är det måndagar eller iaf söndagar man skall åka ner på.
Men vi lullade omkring där nere och hittade yttligare lite skit till samlingen :D
Sedan var det hem och nu tror jag inte det blir något mera Ullared på minst en.... vecka :D Haha nä man man får väl ta en tur dit ner sedan igen när våran lilla Alien kommit ut så man vet könet och köpa lite mera kläder till h*n!
Jenny
MVC
Hejsan
Ja nu har det vart fullt upp igen så man inte hunnit med att skriva en rad ens en gång här.
Men i fredags var jag som sagt hos BM och skulle göra en rutinkoll så som man gör nu när man är in i det sista.
Jag hade tid klockan halv 3 och var alldeles i tid för en gångs skull. ^^
Hon mätte min mage och jag hade gått upp en halv cm till :D
Alla prover (stick i fingret, kissa och blodtryck) var bra så jag var nöjd.
Sedan skulle jag hoppa upp på den dära britsen och Anna skulle känna på min mage. Jag sa till henne då att de två senaste dagarna har det vart fullt tryck neråt så jag nästan trodde att h*n var påväg ut.
Hon sa det att man kunde se på mig att bäbisen sjunkit ner och att hon nu inte kunde känna vart mitt blygdben sluta och bäbisens huvud började.
Vi lyssnade på hjärtljuden och det spelar verkligen ingen roll hur mycket man har lyssnat på det innan det är alltid underbart skönt och rogivande att lyssna på dem igen. Speciellt nu när jag nästan trodde något hade vart fel med allt tryck. Men allt var så fint med våran lilla Alien.
Jag skall tillbaka till BM nu på tordags, precis innan påsk och då är det mindre än 10 dagar kvar *panik* ^^
Jenny
Grillpremiär!
Tjenna, tjenna, mitt benna! (snyggt stavat va) ^^
Idag är det Torsdag och jag har gått in i en ny vecka. Bara två veckor kvar nu sedan är det bäbisdags. Shit asså. Vad hände? Jag har ju vart gravid i en evighet nu och så bara plötsligt kan man räkna dagarna på fingrar + tår :D
Ja jag vill inte veta hur det känns när det bara är fingrarna kvar, asså 10dar. Men dit kommer jag så småning om :D
Igår var en bra underlig dag måste jag få säga. Vi åkte till Landvetter för att tvätta bilen uppe på Ramberget. Jag rörde väl mig inte mer än vanligt tyckte jag, men sedan när jag väl satt mig ner och skulle äta våfflor (igen I know) så var det ett jädra tryck neråt mot bäckenet. Det gjorde inte ont eller något, men jag blev lite rädd.
Det var ett tryckande och massa rörelser så jag fick ju för mig att h*n försökte säga mig något som om att h*n satt fast. Men mamma sa att det är ju naturligt nu när man är i vecka 38, att bäbisen skall sjunka ner såpass så att man känner rörelserna o tryck. Idag har jag också kännt av massa rörelser men nu är det överallt tycker jag :)
Sov lite konstigt i natt med men nu känns allt som vanligt igen iallafall.
Idag har jag tvättat färdigt alla babykläderna och senare när Andreas kommer hem skall vi bädda sängen :D
Allt känns så nytt och fräckt på någotvis. Vi har inte ens våran Alien här men ändå är allt supermysigt!
Vi packade tom väskan igår som man skall ha med sig till BB. Blev som sagt var lite rädd när allt tryckande höll på igår så var nog lika bra att packa den där väskan ^^
Idag skall vi också till en killkompis och grilla. Skall bli riktigt gott och mysigt (han har massa kattungar hemma hos sig). Vädret verkar ju hålla i sig så det kommer bli alldeles kanoners!
Imorgon skall min lille prins ut med jobbet och jag skall kanske leka med Tina och Nicole (hennes bäbis om ni missat det ^^ ) Vi får se hur mycket lilltösen orkar bara.
Åh innan det skall jag ju till BM för rutinbesök.
Sedan i helgen är det Ullared som gäller. Tycker det skall bli så skoj verkligen. Titta på mer barngrejjer och köpa in det sista som behövs. Vi skall ju även ha med oss Thompa och Veronica dit ner så det kommer bli super kul.
Får väl dock klä Thompa i rustning och lägga honom i en vagn så att han överlever denna färden :D
Söndag tar vi det nog bara lugnt på, om inget annat dyker upp ^^
Jenny
Idag är det Torsdag och jag har gått in i en ny vecka. Bara två veckor kvar nu sedan är det bäbisdags. Shit asså. Vad hände? Jag har ju vart gravid i en evighet nu och så bara plötsligt kan man räkna dagarna på fingrar + tår :D
Ja jag vill inte veta hur det känns när det bara är fingrarna kvar, asså 10dar. Men dit kommer jag så småning om :D
Igår var en bra underlig dag måste jag få säga. Vi åkte till Landvetter för att tvätta bilen uppe på Ramberget. Jag rörde väl mig inte mer än vanligt tyckte jag, men sedan när jag väl satt mig ner och skulle äta våfflor (igen I know) så var det ett jädra tryck neråt mot bäckenet. Det gjorde inte ont eller något, men jag blev lite rädd.
Det var ett tryckande och massa rörelser så jag fick ju för mig att h*n försökte säga mig något som om att h*n satt fast. Men mamma sa att det är ju naturligt nu när man är i vecka 38, att bäbisen skall sjunka ner såpass så att man känner rörelserna o tryck. Idag har jag också kännt av massa rörelser men nu är det överallt tycker jag :)
Sov lite konstigt i natt med men nu känns allt som vanligt igen iallafall.
Idag har jag tvättat färdigt alla babykläderna och senare när Andreas kommer hem skall vi bädda sängen :D
Allt känns så nytt och fräckt på någotvis. Vi har inte ens våran Alien här men ändå är allt supermysigt!
Vi packade tom väskan igår som man skall ha med sig till BB. Blev som sagt var lite rädd när allt tryckande höll på igår så var nog lika bra att packa den där väskan ^^
Idag skall vi också till en killkompis och grilla. Skall bli riktigt gott och mysigt (han har massa kattungar hemma hos sig). Vädret verkar ju hålla i sig så det kommer bli alldeles kanoners!
Imorgon skall min lille prins ut med jobbet och jag skall kanske leka med Tina och Nicole (hennes bäbis om ni missat det ^^ ) Vi får se hur mycket lilltösen orkar bara.
Åh innan det skall jag ju till BM för rutinbesök.
Sedan i helgen är det Ullared som gäller. Tycker det skall bli så skoj verkligen. Titta på mer barngrejjer och köpa in det sista som behövs. Vi skall ju även ha med oss Thompa och Veronica dit ner så det kommer bli super kul.
Får väl dock klä Thompa i rustning och lägga honom i en vagn så att han överlever denna färden :D
Söndag tar vi det nog bara lugnt på, om inget annat dyker upp ^^
Jenny
V 38 OMG bara 2 veckor kvar ^^
Kroppen:
Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet:
Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet:
Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
Varmt, varmare, varmast
Hejsan
Lite tankar och funderingar runt allt detta med att vara gravid och våran Alien.
Måste bara först hedra de tjejer som är gravida under sommaren. Jag skall ju snart ha så det är ju lugnt för min del men de som går med stor mage hela sommaren, fy tusan säger jag bara. Hur klarar ni av det? Jag känner mig redan nu stor, klumpig och genomsvett och sommaren har som sagt var inte ens börjat.
Jag är kokhet dygnet runt och svettas ständigt känns det som. Så ni som går med detta över sommaren, ni skall ha en medalj för att ha klarat av det.
Själv känner jag lite grann att det skall bli ganska skönt när barnet är ute för då blir jag av med denna stora mage. Kan ju inte nå ner till fötterna och allt är stonk och stön nästan så fort man rör sig. Vet att det typ skall vara så men jag har alltid gillat att små pyssla och plocka, börjar bli lite enerverande att inte kunna göra sådant längre.
De flesta jag känner som har haft barn eller skall ha säger ju att man kommer sakna magen sedan, men jag vet inte om jag kommer göra det riktigt. Jag tycker det är rätt gött att röra på sig utan att svettas ihjäl eller flåsa precis som om man springit ett maraton. ^^
Men en lite fråga till er som redan gjort trippen till BB, vad skall man ha med sig och/eller packa ner i den där "förberedda" väskan? Tips, ideer, vad glömde ni som kan vara bra att ha med sig?
Blir jätteglad ifall ni kunde lämna en liten kommentar om det.
Jenny
Lite tankar och funderingar runt allt detta med att vara gravid och våran Alien.
Måste bara först hedra de tjejer som är gravida under sommaren. Jag skall ju snart ha så det är ju lugnt för min del men de som går med stor mage hela sommaren, fy tusan säger jag bara. Hur klarar ni av det? Jag känner mig redan nu stor, klumpig och genomsvett och sommaren har som sagt var inte ens börjat.
Jag är kokhet dygnet runt och svettas ständigt känns det som. Så ni som går med detta över sommaren, ni skall ha en medalj för att ha klarat av det.
Själv känner jag lite grann att det skall bli ganska skönt när barnet är ute för då blir jag av med denna stora mage. Kan ju inte nå ner till fötterna och allt är stonk och stön nästan så fort man rör sig. Vet att det typ skall vara så men jag har alltid gillat att små pyssla och plocka, börjar bli lite enerverande att inte kunna göra sådant längre.
De flesta jag känner som har haft barn eller skall ha säger ju att man kommer sakna magen sedan, men jag vet inte om jag kommer göra det riktigt. Jag tycker det är rätt gött att röra på sig utan att svettas ihjäl eller flåsa precis som om man springit ett maraton. ^^
Men en lite fråga till er som redan gjort trippen till BB, vad skall man ha med sig och/eller packa ner i den där "förberedda" väskan? Tips, ideer, vad glömde ni som kan vara bra att ha med sig?
Blir jätteglad ifall ni kunde lämna en liten kommentar om det.
Jenny
Mycket skoj och stoj!
Hejsan hoppsan.
Nu var det allt ett litet tag sedan jag skrev men jag har hållt mig väldigt upptagen av den anledningen att jag inte skall ha tråkigt och för att jag ser fram emot helgerna så mycket ^^
I helgen som var nu, var jag på kalas nere i Varberg. Både min "mormor" och Andreas kusin fyllde år. Mormor 75 och Tobias 18. Det blev jättegod lax med potatis och givetvis tårta = mumma för mig! ^^
På söndagen var det ju Våffeldagen så där fick jag allt i mig en till kvätt med kalorier, men vad gör det! Fick även träffat mina föräldras grannes bäbis, som bara var en vecka gammal. JÖSSES vad liten han var :D Men förbannat söt!
Satt även ute i solen hela dagen hos päronen (där jag förövrigt åt våddlorna med) vilket var underbart gott!
Igår var det måndag och då fick jag en härlig överrasking av att min kusin kom på besök efter jobbet. Vi satt o fika samt tjötade allmän skit fram tills Andreas kom hem från jobbet. Sedan bar det av hem till Thompa. Andreas släppte av mig och Thompa och åkte sedan till Landvetter för att hälsa på ett par polare.
Jag skulle sova över hos Thompa för att hjälpa honom med ett par grejjer samt att Andreas skulle jobba över massor. Ville inte direkt sitta ensam hemma och göra inget så då kraschar man Thompas place ^^
Idag efter att Andreas slutat bestämmde vi oss alla tre för att åka till stan och ta en fika i det underbara vädret. Det var 17 grader ute, snacka gött asså! Vi beslutade oss för att klippa till oss lite. Bäst o se fin ut nu när våran Alien kan dimpa ner när som helst ^^ Vill ju ge ett första gott intryck :D
Stötte på en vän som också skulle klippa sig. Han heter också Tomas (men utan H) vi lärde känna varran i Mölnlycke där han var våran granne!
Efter allt klipp tog vi en promenad till Fröken Ohlsson för en fika/middag. Åt en jättegod smörgås och ännu godare iste, så jävla gott iste de säljer där om jag får uttrycka mig så!
Imorgon kanske Tina tittar förbi med underbara Nicole och då skall det mysas o tjötas massor. Annars skall jag och Andreas packa väskan imon som skall med till BB när det sedan är dags. Alltid bäst att vara förberedd även om Alien INTE skall komma försen den 13 ;-)
I helgen skall jag o min prins till Ullared - Gekås med Veronica och Thompa. Det skall bli riktigt kul och jag ser verkligen fram emot det.
Haha som Hanna sa (Andreas syster) jag vet ingen som är på Gekås så mycket som du, stämmer nog väldigt bra ;-)
Jenny
Nu var det allt ett litet tag sedan jag skrev men jag har hållt mig väldigt upptagen av den anledningen att jag inte skall ha tråkigt och för att jag ser fram emot helgerna så mycket ^^
I helgen som var nu, var jag på kalas nere i Varberg. Både min "mormor" och Andreas kusin fyllde år. Mormor 75 och Tobias 18. Det blev jättegod lax med potatis och givetvis tårta = mumma för mig! ^^
På söndagen var det ju Våffeldagen så där fick jag allt i mig en till kvätt med kalorier, men vad gör det! Fick även träffat mina föräldras grannes bäbis, som bara var en vecka gammal. JÖSSES vad liten han var :D Men förbannat söt!
Satt även ute i solen hela dagen hos päronen (där jag förövrigt åt våddlorna med) vilket var underbart gott!
Igår var det måndag och då fick jag en härlig överrasking av att min kusin kom på besök efter jobbet. Vi satt o fika samt tjötade allmän skit fram tills Andreas kom hem från jobbet. Sedan bar det av hem till Thompa. Andreas släppte av mig och Thompa och åkte sedan till Landvetter för att hälsa på ett par polare.
Jag skulle sova över hos Thompa för att hjälpa honom med ett par grejjer samt att Andreas skulle jobba över massor. Ville inte direkt sitta ensam hemma och göra inget så då kraschar man Thompas place ^^
Idag efter att Andreas slutat bestämmde vi oss alla tre för att åka till stan och ta en fika i det underbara vädret. Det var 17 grader ute, snacka gött asså! Vi beslutade oss för att klippa till oss lite. Bäst o se fin ut nu när våran Alien kan dimpa ner när som helst ^^ Vill ju ge ett första gott intryck :D
Stötte på en vän som också skulle klippa sig. Han heter också Tomas (men utan H) vi lärde känna varran i Mölnlycke där han var våran granne!
Efter allt klipp tog vi en promenad till Fröken Ohlsson för en fika/middag. Åt en jättegod smörgås och ännu godare iste, så jävla gott iste de säljer där om jag får uttrycka mig så!
Imorgon kanske Tina tittar förbi med underbara Nicole och då skall det mysas o tjötas massor. Annars skall jag och Andreas packa väskan imon som skall med till BB när det sedan är dags. Alltid bäst att vara förberedd även om Alien INTE skall komma försen den 13 ;-)
I helgen skall jag o min prins till Ullared - Gekås med Veronica och Thompa. Det skall bli riktigt kul och jag ser verkligen fram emot det.
Haha som Hanna sa (Andreas syster) jag vet ingen som är på Gekås så mycket som du, stämmer nog väldigt bra ;-)
Jenny
MVC
Hejsan
Idag var jag på Mödravårdcentralen för ett rutinbesök.
Mage hade vuxit hela 2cm och jag väger nu 94kg. Trodde aldrig jag skulle väga såhär mycket. Började ju på en vikt med 75kg så det är ett rejält hopp.
Men mitt blodtryck var fint även mitt socker. Fick ta det hemska stick i fingret men det var tack o lov sista gången.
Sedan var det dags att känna på magen och se till så att h*n fortfarande är fixerat. Ja mycket riktigt hittade de inte huvudet denna gången heller, så en kollega fick kallas in. Detta var samma person som vi varit hos på föräldragruppen.
Helena som jag tror hon heter var inte snäll. Jävlar i min skäl vad hon tryckte på magen. Men jodå, h*n var fixerad men hade sjunkt ner såpass mycket att de knappt hittade barnet. Detta är tydligen ovanligt men mycket bra för de kan betyda att jag får en lättare födsel.
Men de hittade et fint huvud och en fast sjärt (hör och häpna). Mer än vad man kan säga om mammas sjärt nu :D
Barnmorskan tyckte väl att det lutar mer åt en dotter nu än innan pga att de är en så fin liten kropp jag har i min mage. Pojkar brukar vara stora klumpar förklarade hon ^^
Vem vet, kanske det är en liten tös jag bär i min mage ^^
Nu skall jag dricka upp mitt te och äta bulle innan det bär av till Landvetter för nya upptåg.
Skall åka med mina föräldrar och bröder till stan. Skall ju på kalas imon så något får man nog se till att ha med sig :D
Jenny
Idag var jag på Mödravårdcentralen för ett rutinbesök.
Mage hade vuxit hela 2cm och jag väger nu 94kg. Trodde aldrig jag skulle väga såhär mycket. Började ju på en vikt med 75kg så det är ett rejält hopp.
Men mitt blodtryck var fint även mitt socker. Fick ta det hemska stick i fingret men det var tack o lov sista gången.
Sedan var det dags att känna på magen och se till så att h*n fortfarande är fixerat. Ja mycket riktigt hittade de inte huvudet denna gången heller, så en kollega fick kallas in. Detta var samma person som vi varit hos på föräldragruppen.
Helena som jag tror hon heter var inte snäll. Jävlar i min skäl vad hon tryckte på magen. Men jodå, h*n var fixerad men hade sjunkt ner såpass mycket att de knappt hittade barnet. Detta är tydligen ovanligt men mycket bra för de kan betyda att jag får en lättare födsel.
Men de hittade et fint huvud och en fast sjärt (hör och häpna). Mer än vad man kan säga om mammas sjärt nu :D
Barnmorskan tyckte väl att det lutar mer åt en dotter nu än innan pga att de är en så fin liten kropp jag har i min mage. Pojkar brukar vara stora klumpar förklarade hon ^^
Vem vet, kanske det är en liten tös jag bär i min mage ^^
Nu skall jag dricka upp mitt te och äta bulle innan det bär av till Landvetter för nya upptåg.
Skall åka med mina föräldrar och bröder till stan. Skall ju på kalas imon så något får man nog se till att ha med sig :D
Jenny
V 37
Kroppen:
Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.
Barnet:
Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.
Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.
Barnet:
Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.
